Min gud är inte så värst pryd, han älskar knullrufs och whisky i sängen. För honom är kärleken meningen och sexualiteten helig. Bägarna ska rinna över och njutning är vackert. Inget att be om ursäkt för. Och hur vet man att man hittat mannen i sitt liv, då? Det känner man. Om man tvekar det minsta är det fel. Jag tager dig som du är med alla dina jävla fel och brister. Med dina fula fötter och din snygga stjärt, med min slappa brustna mage och mina vackra ögon. Du är min själs älskade. Och jag din.
Jag vill vara med när jag har sex. Inga fler jävla husfridsknull. Aldrig mer. De är avskaffade i min egen Högsta domstol. Fy fan för de gånger jag legat uppe i ett hörn och stirrat på min egen guppande stjärt, mitt eget tafatta bleka ansikte. Och undrat varför inte jag är lika röd i ansiktet som han. Varför jag fortfarande fryser om fötterna när han svettas. Fy fan för de gånger jag legat och tänkt: "Varför luktar han mjölk?" och inte: "Vilken skön kuk!" Nej. Jag står från och med nu upp för mig själv som den psykologiskt komplicerade sexuella varelse jag är. Ibland har jag lust. Ibland inte. Och jag är hellre överkänslig än underkänslig. Den mannen jag älskar ska sannerligen veta att när jag väl vill och när jag kommer så låtsas jag aldrig. Då är jag närvarande. Då är jag innerligt dyngkåt. "Be till gud, älskling, så åker vi tills håret står rätt ut."
Man får vara både dyngkåt och hur helig som helst. Man måste ju underhålla sin lust. Vårda den. Vi kvinnor behöver också sexet. Jag är så förbannat trött på allt tjat om sperman som går upp i hjärnan om killarna inte har fått komma på länge. Jag säger: mina "icke-komningar" äter sig inåt själen och jag blir deprimerad, lättirriterad, ja, jag krokar i alla möjligheter till tjafs. Jag är lika känslig som du, mannen. Men jag måste hitta lusten för att vilja. Min lust är annorlunda än din, mannen (nu blir det en rap!)
Apropå det där med att sperman skulle gå upp i hjärnan på mannen om han inte får komma på länge. Vad händer med kvinnor då? Vart tar hennes safter vägen? Jo, de pressar sig ut i tårkanalerna och hon gråter. Kanske är det därför som kvinnor i regel gråter mer än män. För att de har så många outlevda orgasmer att de måste komma med sina ögon. I smyg. Skit samma. Det är förbannat skönt att gråta.
Ni har väl handlat riktigt porriga julunderkläder nu, tjejer? Röda spetstrosor. Röda strumpebandshållare. Röd behå. Ni vet väl att julen är vår porrigaste tid? Det är då vi verkligen har tid att bli kåta. Gud, vad våta alla tjejer blir när de rusar runt i affärerna och köper plastkrans. Ja, det riktigt rinner kärlekssaft mellan tjejernas ben, riktigt glänser mellan sjö och strand när tjejerna prasslar med paketpapper och krullar snören. Åh, tänk på tomten, så jobbigt han har det. Bäst att hålla honom på gott humör. Bäst att bjuda till lite. Blink, blink. Känn här, tomten. Här under kjolen. Nu orkar du väl trycka ner dig i några skorstenar till, va?
Nu kanske ni tror att jag har skrivit detta själv, men nej nej. Detta är taget ur boken "Dyngkåt och hur helig som helst" som är skriven av Mia Skäringer. En av de bästa och roligaste böcker jag läst på länge!
