Jag har i många år irriterat mig på den skillnad vi gör mellan flickor och pojkar, kvinnor och män, så igår när jag läste om detta på nätet bestämde jag mig för att ha med det på min blogg.

Här kommer en enormt bra text från sidan umo.se

Föreställningar om kvinnligt och manligt

En kille som tar danslektioner kan bli retad för det. En tjej som andra tror har haft sex kan få horrykte. Så skulle det troligen inte vara om det vore tvärtom – om en tjej tog danslektioner och en kille tros ha haft sex. Är det inte konstigt att tjejer och killar kan bli så olika behandlade?

Om en person dessutom går emot mallen för hur man förväntas se ut som tjej eller kille kan många reagera starkt. Det kan till exempel vara att en kille har tjejiga kläder eller rött nagellack, eller om en tjej struntar i att raka sig under armarna eller ser ”killig” ut. Man kan tycka att alla ska få vara individer och få se ut som de gör och göra vad de vill oavsett vad andra tänker om det. Men från sekunden man föds blir man behandlad olika beroende på vilket könsorgan man har. Vi har bestämt att det är viktigt att ha ett bestämt kön.

Vi lär oss att vara olika

Det finns forskning som visar att flickor och pojkar blir behandlade olika redan som nyfödda. Föräldrar beskriver pojkar som stora, bredaxlade och med muskler, och flickor som små, mjuka och med långa naglar. Men det finns inte några sådana fysiska skillnader hos bebisar. Det handlar om att många ser det de förväntar sig att se. Alla föräldrar tänker så klart inte på det, och många vill nog ge sina barn samma villkor i livet oavsett om de är flickor eller pojkar. Men om de själva har fått lära sig från att de är små att det ska vara skillnad mellan tjejer och killar, kan det bli så utan att de tänker på det.

Det är förstås inte bara föräldrar som påverkar barn. Det har visats att på förskolor får flickor mer uppmärksamhet för sitt utseende, att de förväntas vara mer försiktiga och lugna, och att de får möjlighet att prata mycket med personalen. Flickor får också beröm om de hjälper till att ta hand om pojkarna. Pojkar förväntas vara mer framåt och busiga och får inte möjlighet att prata lika mycket med personalen.

Även från sagor, böcker, tv-program, andra vuxna och filmer, får barn budskap och lär sig hur de ska vara som tjejer och killar.

Det finns många som vill att de skilda förväntningarna på pojkar och flickor ska förändras. Till exempel finns det förskolor som jobbar särskilt med att behandla barnen som individer och inte olika för att de är flickor eller pojkar.

Budskap kring sexualitet

Det finns också idéer om att tjejer och killar är olika när det gäller sexualitet. Många vuxna är mer avslappnade kring pojkars könsorgan och sexualitet än kring flickors. Barn möts också av budskapet att det är heterosexualitet som gäller. Små pojkar kan få frågan vilken flicka de är kära i. Om en pojke och flicka leker med varandra kan de få höra att de är kära i varandra och så vidare. Om en pojke leker mycket med flickor och ”flickleksaker” kan vuxna försöka få honom att vara mer ”pojkig”, och kanske vara oroliga att han är eller kommer att bli homosexuell. En flicka som börjar närma sig puberteten och gillar att leka med pojkar eller pojklekar, kan göra vuxna oroliga –för att de vill flickans väl och att hon ska accepteras av andra och så småningom bli ihop med en kille.

Det finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män, precis som mellan korta och långa, unga och gamla eller mörkhyade och ljushyade. Men frågan är om de olikheterna ska dela in oss i grupper där vi får olika villkor i livet. För olika förväntningar utifrån kön ger olika villkor.

Historia

Nu för tiden anses det i Sverige ofta kvinnligt att bry sig om sitt utseende, att vilja ha barn, att bara ha hår på huvudet men nästan ingen annanstans på kroppen och att bli kär i män. Det anses manligt att vara bestämd, ha lagom mycket hår på kroppen och attraheras av kvinnor. Men det har inte alltid varit så.

Vad som anses manligt och kvinnligt förändras med tiden, och det kan se olika ut i olika länder och kulturer. Till exempel ansågs det i Sverige på 1700-talet manligt att gråta, och rika män skulle gärna vara sminkade och ha klack på skorna. Fattigare män skulle vara med och ta hand om småbarn. På 1800-talet ansågs det svagt att gråta och det kopplades istället till tjejer, precis som smink och att ta hand om barn. Vetenskapsmän och debattörer pratade om att kvinnor och män skulle vara varandras motsatser och ha olika biologiska egenskaper, till exempel att kvinnors biologi skulle göra att de inte passar till att studera. Andra grupper som undersöktes för att hitta biologiska skillnader var till exempel arbetare och rika och ljusa och mörka personer. Samma argument användes där –att det skulle finnas biologiska egenskaper som gör att olika personer inte skulle göra samma saker och vara på samma platser. Det hela gick ut på att rika ljushyade män ”av naturen” passade bäst till att bestämma och ha pengar. Idag vet forskare att det inte är så.

De flesta egenskaper som kopplas till killar och tjejer kan inte sägas ha med biologi att göra, utan är sånt som vi har lärt oss. En del säger att ”grottmänniskorna” var på ett visst sätt och hade vissa uppgifter, och att vi fortfarande följer deras sätt att leva utan att kunna ändra på det. Man kan höra att män var aggressiva och att de jagade, och att kvinnor var hemma i grottan, samlade nötter och tog hand om barnen. Men den bilden av de första människorna är mest bara gissningar, ingen vet hur man levde.

Det går inte att veta hur det alltid har varit, men det går att se hur det ser ut nu, att mycket har ändrats och att det kan fortsätta förändras. Det är viktiga kunskaper, för om tjejer och killar uppfostras och bemöts på olika sätt, och får olika förväntningar, kan det ställa till med problem.

Ställer till problem

Att människor placeras i ”kill”- eller ”tjejfacket” hindrar oss från att utvecklas som individer. Man kanske som kille mest vill vara tjejig eller som tjej mest vill vara killig, eller så vill man helt enkelt vara lite både och. Men många får inte ens chansen att känna efter vad de egentligen vill. Dessutom kan man se ut som en tjej rent kroppsligt men faktiskt känna att man är kille, eller se ut som en kille men känna att man är tjej, man är transsexuell.

Kraven på att vara en ”riktig man” eller en ”riktig kvinna” kan leda till jobbiga tankar och känslor om att man inte skulle duga. Så kan det till exempel vara för killar som är mer tysta och försiktiga eller för tjejer som syns och hörs mycket, som inte följer förväntningar om hur man ”borde” vara. Men det kan också vara förvirrande – som tjej ska man till exempel inte vara ”för tyst” och som kille inte ”för livlig”.

Det handlar alltså inte bara om att vara tjejig tjej eller killig kille, man ska vara det lagom mycket och på rätt sätt för att passa in. Många tycker att mallarna för tjejer och killar känns trånga eller inte stämmer med vem de vill vara, och gör motstånd eller försöker hitta andra vägar. Sånt gör ofta personer omkring oroliga, och man kan bli retad eller diskriminerad om man inte följer mallarna. Som i exemplen med killen som dansar och tjejen som har sex och får ett horrykte.

Det är inte jämställt

Att få olika villkor i livet är orättvist för alla, men dessutom får vi alla genom olika budskap lära oss att killar är lite bättre än tjejer. Som kille kan man få höra att man inte ska gråta som en flicka eller köra bil som en kärring -tjejer betraktas alltså som något sämre än killar. Det finns en obalans i samhället, det tjejer gör och säger anses inte lika värdefullt som det män gör och säger. I skolan läser man mest mäns historia och litteratur, och i dagstidningar och tv-nyheter får kvinnor mindre plats än män. I arbetslivet är det sämre betalt inom yrken där de flesta är kvinnor än inom typiska ”mansjobb”, och även där män och kvinnor gör samma jobb får kvinnor ofta mindre betalt.

Dessutom kan olika tjejer och olika killar få olika villkor. Om man till exempel anses vara ”invandrarkille” eller ”invandrartjej” kan man få särskilda förväntningar på sig av omgivningen och man blir inte alltid behandlad på samma sätt som de som anses vara ”svenska”.

Synen på killar och tjejer kan också ställa till det i kärleksrelationer mellan killar och tjejer. Det kan ses som mer naturligt att tjejen ska följa det killen vill. Om han inte verkar vara tillräckligt bestämd kan han få höra att han är en ”toffel”. Aggressivitet och våld kopplas också till manlighet. Små pojkar som är bråkiga kan få höra att det är så ”pojkar är”. Svartsjuka killar kan övergå till att bli våldsamma och killars våld mot tjejer i förhållanden är tyvärr vanligt. I just heterorelationer är det också vanligt att tjejer får jobba mer än killar, genom att ta mer hand om hemmet, barnen, att laga mat och så vidare. Det ses ofta som helt ”normalt” men gör att fler kvinnor än män mår dåligt, och att de har mindre tid för till exempel fritidsaktiviteter och politik. Det är därför det finns lagar mot könsdiskriminering, både internationellt och i Sverige.