det är du som får mig att leva.
För all tid du är med mig så syr du ihop mitt inres stora reva.
Tack för att du alltid finns där för mig, ger mig trygghet och torkar
mina tårar när jag gråter.
Jag förstår att det kan vara svårt att hänga med i svängarna,
men jag hoppas att du mitt beteende och sjukdom förlåter.
Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna ge det du ger mig åter.
Det gjorde ont i mig den gången mitt mående gjorde dig ledsen och
då jag inte kunde vara hos dig,
men det var först då jag verkligen kunde förstå att du älskar mig.
Älskling, du håller om mig och är stark när jag är svag.
det gör mig då lugn att få höra dina andetag.
Du ska bara veta hur mycket skuld jag inom mig bär att du
ska behöva ha det så här.
Jag är ledsen att jag denna människa är,
men jag hoppas att våran kärlek till varandra är tillräcklig stark för att aldrig gå isär.
Älskar dig Andreas!
