Ligger under täcket i sängen, hopkurad i fosterställning.
Blundar och vaggar mig själv fram och tillbaka.
Försöker föreställa mig att jag återigen är liten och ligger i barnvagnen,
inbäddad i något varmt och vaggas.
Vill ibland vara liten igen.
Slippa ta ansvar, inte behöva vara ensam,
bli älskad, pussad och kramad fastän man är skrikig och jobbig.
Men nu ska jag bete mig som vuxen.
Ta ansvar, kunna skilja på rätt och fel och även klara av att vara ensam.
Jag kallas nu för vuxen, men jag känner mig vilsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar