En vindpust kan få mig att falla, men du klarar dig igenom en storm.
Snälla öppna ögonen och se verkligheten, men ta inte åt dig allt.
Du ger mig styrka och själv blir du svag,
säger att du vill känna hur det är att lida som jag bara för en dag.
Jag försöker få dig att förstå att det är ingen känsla man vill ha,
men du bara tittar på mig och säger att det är smällar man får ta.
Nu stirrar du in i väggen och har tappat tron på livet,
insett att i vissa fall är det inte så glatt som andra tar för givet.
Du tog åt dig för mycket och så kan det gå,
men du behöver inte känna dig ensam för nu är vi två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar