Det går framåt

Jag kom precis hem från en långpromenad. Jag gick från Chapmans torg hem till mig (ca 8 km). I tisdags gick jag från stan och hem (4 km) och igår promenerade jag hemifrån in till stan.
Jag har promenerat andra dagar också, men det är först nu som jag promenerar varje dag och längre sträckor.

Äntligen har jag tagit mig själv i kragen och börjat göra något åt min onda kropp!
Innan kände jag bara att det var tråkigt och jobbigt att träna, och det tog ju bara en massa tid.
Hur skulle jag hinna med det när jag hade så mycket annat som skulle göra? Hur skulle jag hinna med dagens "att göra lista"?
Jag kände att jag inte hann med. Så fort jag hade ledig tid, så skulle jag bara städa och göra massa andra måsten.
Visst jag måste ju även idag hinna med städning, diska, laga mat, tvätta, handla o.s.v, och jag har fortfarande mina listor,
men  jag har insett att min hälsa måste gå före. För att orka med allt annat, så behöver  självklart kropp och själ må bra.

Det finns dagar som jag är jätte stressad och springer runt som en skållad råtta, men förut var det typ varje dag. Jag måste lära mig att finna lugnet.
Just nu i denna stund unnar jag mig att sitta i soffan och bara koppla av :)

Ikväll blir det nog lite träning på roddmaskinen (om kroppen orkar)  ;)



Till er alla där ute. Försök att först och främst tänka på er själva.
Om det är något som ni känner att ni måste göra, men inte hinner med, så försök att tänka
"vad gör det om hundra år?"

Jag har inte lärt mig att tänka så än, men det går framåt. Jag hoppas att jag kommer dit :)